imorgon är det fredag
Hej hej
Jaha. När jag satt på metron på väg hem idag tänkte jag att jag skulle skriva ett bra inlägg. Ett inlägg som man blir glad av. Ett inlägg som visar min roliga sida. Ett inslag som visar Paris roliga sida. Men nu är jag inte alls pepp längre. Inte ett jävla dugg. Idag har varit en ganska bra dag, inget fel med den, men jag mår så himla dåligt just nu. Jag orkar inte det. Jag orkar inte att jag trodde att detta skulle vara halvjobbigt. Jag orkar inte att jag alltid måste bygga upp världens största förhoppningar inför saker. Jag orkar inte det. Det är så himla påfrestande att känna att jag egentligen inte mår så bra, men jag måste. Jag måste visa att jag vill lära mig franska. Jag måste försöka prata så mycketdet bara går. Jag måste vara aktiv, lyssna, ta in intryck. Men just nu är det bara så äckligt jobbigt. Just nu längtar jag inte till helgen för att få upptäcka saker och ha mysigt med min familj. Just nu längtar jagtill helgen för att det är ok att sova längre. Det är ok att säga att jag har en massa läxor, fastän jag ändå bara kommer att somna på min säng. 2 dagar i veckan som man kan försöka låtsas att man är hemma.
Jag vill inte bli en surkärring som sitter på metron och är arg över folk som inte utbrister "Pardon!" så fort man råkar vara i deras synvikel. Jag tror att jag är en lantis. Jag har svårt att anpassa mig till storstadsstressen. Jag kan spela med ett tag, men till slut blir det ändå bara att jag bryter ihop. Förhoppningsvis blir längden på mina perioder som jag kan hålla tempot uppe längr och längre för varje vecka som går. Annars vet jag inte hur jag ska klara detta. Varför ska jag alltid längta bort ifrån saker? Och varför måste Veronica Maggio ha skrivit den låten som passar så bra in på mitt liv just nu. Nu har jag åtminstone skrivit ett inlägg, något för er, så att ni inser vilken patetisk människa jag kan bli ibland.
Jaha. När jag satt på metron på väg hem idag tänkte jag att jag skulle skriva ett bra inlägg. Ett inlägg som man blir glad av. Ett inlägg som visar min roliga sida. Ett inslag som visar Paris roliga sida. Men nu är jag inte alls pepp längre. Inte ett jävla dugg. Idag har varit en ganska bra dag, inget fel med den, men jag mår så himla dåligt just nu. Jag orkar inte det. Jag orkar inte att jag trodde att detta skulle vara halvjobbigt. Jag orkar inte att jag alltid måste bygga upp världens största förhoppningar inför saker. Jag orkar inte det. Det är så himla påfrestande att känna att jag egentligen inte mår så bra, men jag måste. Jag måste visa att jag vill lära mig franska. Jag måste försöka prata så mycketdet bara går. Jag måste vara aktiv, lyssna, ta in intryck. Men just nu är det bara så äckligt jobbigt. Just nu längtar jag inte till helgen för att få upptäcka saker och ha mysigt med min familj. Just nu längtar jagtill helgen för att det är ok att sova längre. Det är ok att säga att jag har en massa läxor, fastän jag ändå bara kommer att somna på min säng. 2 dagar i veckan som man kan försöka låtsas att man är hemma.
Jag vill inte bli en surkärring som sitter på metron och är arg över folk som inte utbrister "Pardon!" så fort man råkar vara i deras synvikel. Jag tror att jag är en lantis. Jag har svårt att anpassa mig till storstadsstressen. Jag kan spela med ett tag, men till slut blir det ändå bara att jag bryter ihop. Förhoppningsvis blir längden på mina perioder som jag kan hålla tempot uppe längr och längre för varje vecka som går. Annars vet jag inte hur jag ska klara detta. Varför ska jag alltid längta bort ifrån saker? Och varför måste Veronica Maggio ha skrivit den låten som passar så bra in på mitt liv just nu. Nu har jag åtminstone skrivit ett inlägg, något för er, så att ni inser vilken patetisk människa jag kan bli ibland.
Kommentarer
Trackback
