woopwoop
Borde ta detta mer seriöst. Så nu tänker jag skriva ett inlägg där jag faktiskt mår bra. Ja ni hörde rätt. Trots att det gick åt fanders i sveriges handbollsmatch och att jag är skoltrött redan efter 1,5 vecka så mår jag bra. Jag har bokat en resa till Paris och Nice med ingen mindre är my beloved Thea! Det kommer att bli så härligt. Problemet just nu är väl bara att jag inte kan tänka på så mycket annat än denna resa. Hehe. ÅÅÅÅH
KÄNN LITE LYCKA MÄNNISKOR!
måndag igen.
måndag igen ja. jag som trodde att det var tisdag, men så fel man kan ha.
sitter här och drömmer mig bort. bort från känslokalla sverige. bort från allt grått. bort från det hala men sköra. vart flyr jag då? det vet jag inte. någonstans där man kan prata, gråta, skratta. må bra.
just nu har jag fått för mig att det är nevers. jag längtar faktiskt till vårt utbyte. pinsamt kanske, men just nu är det det som håller mig ovanför ytan.
jag behöver nog hjälp med att bli nöjd. tips, någon?
decembermörker
Bra uppdatering va?
Men men, var tacksamma gott folk. För en gångs skulle tänkte jag dela med mig av mina tankar om mig själv. Haha, okej, världens mest egoistiska mening, någonsin.
Jag har varit sur och ledsen i snart tre veckor. Har inte själv lyckats fastställa någon diagnos på detta beteende och det stör mig enormt. Jag vet inte vad felet är. Jag har skitkul med alla mina kompisar. Jag har sköna fritidsintressen. Jag känner mig inte stressad i skolan? (ok, lite, men inte så mycket.) Sen kom jag fram till det lite grand så där på en höft; Jag känner mig ensam. Jag vill att någon ska vilja ha mig, känna mig behövd av andra än sina vänner och familj. Ångest. Pojkvänsångest. Pinsamt, men sant. Jag har aldrig haft behovet innan, men nu märks det så jävla tydligt.
Så vart finns du? Häng med mig, snälla?
blä
rövdag. rakt igenom. fan vilken jävla dålig dag. en så dålig dag så att jag inte ens orkar börja beskriva den. FY FAN. jag mår dåligt, men man får inte må dåligt. man får inte visa sig svag, för då kommer någon och trycker ner en ännu mer. man börjar som människa, övergår till mus, som övergår till en amöba, som övergår till en atom, som övergår till en kvark, som övergår till en superkvark, som övergår till strängar. just nu känner jag mig som en halvsträng. meningslös som fan.
det enda som lindrar är håkan. fina håkan. spela för mig. nu. håll mig nära.
Onsdag 19.43
Godafton!
Dags för dagens sammanfattning. Började med svenska där vi tänkte få klart vår film. Det gick bra, trodde vi. Jag spelade in allt ljud idag, men av någon anledning fungerar inte vissa ljudklipp. Så detta skall göras på morgondagens håltimma, lektionen INNAN redovisningen. Hehe, är man i god tid så är man. Sen så var vår kemilärare sjuk, så den lektionen gick åt svenskan. Så vidare till SI-matten där vi repeterade inför provet. Vi jobbade med komplexa tal och med dess argument och absolutbelopp. Säger kanske inte er något, inte mig heller egentligen. Prov imorgon. Jippie. Well well. Vidare till körsång där det gick bra trots min förkylning. FINITO!
I övrigt så glömde jag mitt matkort och mitt åkkort. Båda löste sig men det är bara så irriterande i stunden. Vad har mer hänt? Pexbandsmöte, orkester. Lite sådär utfyllnader av olika slag. Känns lite konstigt, för det känns som att jag är i skolan, men samtidigt inte. Det är som om jag inte blir berörd av människorna, lektionerna, intrycken. Skumt som fan. Får nog ta och klura lite på den ett tag.
Puss!
dags igen
Hej igen ^^
Ja, jag orkar inte räkna hur många gånger jag försökt att blogga nu. Men jag kan erkänna att jag blev lite inspirerad av vår föreläsare idag, som sa att man skulle kunna repetera dagens lektioner i en blogg. Då lär jag ju skriva lite annat och kanske t.o.m. komma ihåg mina läxor :)
Så idag har jag haft franska, där fortsatte vi att prata om integrationen i Frankrike. Gjorde inte så mycket på den lektionen, satt mest och snackade med Julia. Men en god nyhet: vi har fått en ny språkassistent, Corelie. Hon verkar trevlig tycker jag. Nästa lektion: fysik. Ja, vad fan gjorde vi där. Vi gick igenom emission och absorption. Lite olika spektrum, labben. Fattade inte jättemycket om jag ska vara helt ärlig. Vidare till matten där vi bara räknade på inför provet på torsdag. Sen så har jag inte haft fler lektioner.
Du som tyckte att detta var ett bull inlägg kan sluta läsa, för jag är sånhär. (Who am I fooling here, y'all know me from the beginning).
Godnatt på er allesammaaans
halvtinade bönor med rosépeppar
Hej
Ja. Rubriken har sagt sitt. Jag insåg 22.10 att jag var lite hungrig. Går ner till köket och möts av en förvånad värdbror som inte trodde att jag var hemma. Resultat: Jag väntar på en hardworking värdmamma i ett tag, men sen så börjar jag tina det som jag hittade i frysen, pallade inte stå och vänta, på med lite peppar och sen in i gapet. Smakade faktiskt helt okej. I made the best of it. Je crois...
Nåväl. Idag har varit en dag. Så exalterande var det. Men nu är den gjord. Och jag har gjort många saker som behövde göras. Bra att rensa i sitt liv ibland. Rensa skåp, garderober, skrivbordlådor, hjärnan, hjärtat. Materialistikst sett så har jag inte hunnit med så mycket idag. Matten får vänta till lunchrasten. Men i övrigt är jag stolt över mig själv. Jag har varit ärlig. J'ai lui dit la verité. Imorgon ska bli en bättre dag. Imorgon kommer mina föräldrar, det ska bli skönt att få se dem igen.
Snurrig av texten? Det är jag med, men det får vara så. Jag tycker inte om att läsa om saker som jag skrivit. Sånt som andra har skrivit däremot, det älskar jag att läsa om när jag väl hittat mitt moment i boken.
Bisous <3
P.S. På söndag kommer världens finaste människa komma till Paris på genom resa. Thihihi. D.S.
sleden tisdag
Hej!
Kul att jag skrev en rubrik som jag inte alls förklarade i förra inlägget. Det var nämligen så att i söndags gick jag upp ca halv elva, kände mig hemsk som sovit så länge. Kom ner till köket och det är i stort sett dött, jag trodde att alla redan ätit och hunnit sticka. Så jag tog ett äpple och gick upp till mitt rum och började läsa. Men sen hör jag hur någon kommer in och ett tag senare frågar om jag vill ha frukost/brunch. Så himla härligt. Pannkakor, fruktsallad, apelsinjuice, yoghurt, müesli. Åh, det är sånna moments som gör en varm i hjärtat!
Idag har, som ni ser i rubriken, varit en vanlig sleden tisdag. Matte (jag är nästan ifatt nu ju!), lååång håla, dubbeltimme i franska och sen naturkunskap (som jag för övrigt anser bör försvinna ut ur denna värld). Slutar kl 17. Jippiie! Nåväl. Det är bara att härda ut.
Jag pratade med min värdmamma häromdan, och Anna ska få sova här kristi himmelfärdshelgen. Toppen! Jag är peppad som få. Gud vad mysigt vi ska ha det! Längtar redan. Men, om bara några dagar så ska vi ses på en perrong på Gare de Lyon! Och nästa vecka kommer mina päron hit. Hehe. Tiden bara rinner iväg. Fan vad kul jag har haft hittills ändå. Åh. Jag är kär i Paris, man kan knappast vara något annat!
Puss på er gullungar! (sen när infann sig gullungar i min vokabulär, sluta med det Ebba!)
brunch söndagmorgon 11.23
Hej!
Världens mest aktiva bloggare är igång igen. Denna helgen har varit bra. Lugn, men ändock händelserik. Hela veckan har ju varit lite uppochner. Inga fransmän på skolan, utomhusluncher, solglasögon, skratt. En skön vecka helt enkelt. I fredags var vi på Musée d'Orsay och kände oss kulturella på FFKn. Fint museum, men ack så trötta flickor. På kvällen hade jag Thea och Matilda lite filmmys hemma hos mig. Vi åt en riktigt god glass, drack iste och kollade på Edward Scissorhands. Skönt! Igår gick vi på guidad visning på Louvren. Satan vad stort det är! Vi fick bland annat se Venus de Milo och Le Joconde (Mona Lisa). Efter Louvren blev det lunch och glass på MacDo sedan hem. Kollade på film och slappade mig även denna kväll. Idag så har jag mest slappat, lagt in bilder och pratat med Annzi! I två timmar och tio minuter. ANNA DU ÄR BÄST ÄVEN OM DU INTE FÅTT ETT FACEBOOKALBUM ÄN!
Nu på eftermiddagen så ska jag och kanske min värdmamma gå och kolla på filmen Gainsbourg vie heroïque på Studio 28. Denna bion sägs vara en av Paris mest pittoreska och mysigaste biografen, förhoppningarna är stora! Imorgon är det bara mattelektion, sen så ska jag och Thea hitta på nått. Vad? Je sais pas.
Bisous
sjukling i Rueil-Malmaison
Tjenix.
Idag och igår har inte varit mina favoritdagar i Paris kan jag säga. Legat sjuk och nerbäddad hos en värdfamilj som jag flyttade till i lördags. Har förbannat folk som har heltäckningsmatta i sitt hem. DET ÄR INTE PRAKTISKT! Framför allt inte om man har sjuklingar hemma...
Helgen har dock varit najs. I fredags var jag, Thea, Mathilda och hennes kompis Miranda ute på klubben Palais Maillot. Mycket trevligt, mycket dansande. Kom hem vid 6-7-tiden till Thea, tog lite frukost innan vi lade oss för vår 3-timmarssömn. Följande dag blev mest slappande. Kollade på LOL och käkade Ben & Jerrys. På kvällen flyttade jag hit. Jättetrevlig familj, skitstor säng. Söndagen blev mest slappande den dagen också. Skulle egentligen gått och kollat på en parad i 13e för det Kinesiska Nyåret, men jag vaknade lite sent med tanke på sömnbristen dagen innan... Måndags, jag, Emma och Tekla stack till Centre Geogre Pompidou för att kolla utsikten och konsten. Vissa saker var väl lite väl skumma, men ingen tvekan om att utsikten var magnifik!
Nej, nu ska jag sova lite till tror jag. Det är allt jag gör dessa dagarna.
Puss på er
ingen middag, bara en massa hål
Hej.
yeah you cooked his dinner. Ja, ingen gjorde middag till mig idag. Ingen sa åt mig att jag på något sätt själv skulle göra middag. Ingen sa åt mig någonting. De ord som blivit yttrade till mig var "Hej, vem är det? Ca va". C'est tout. Så istället för att ta någon middag nu vid halv elva, så fick det bli lite tårar. Varför vet jag egentligen inte. Kanske för att tårar fyller hålrum. Tårar mättar. Man kan bli mätt på tårar. Jag blev det idag. Tårar och förkylning är dock ingen bra kombination. Fyller för många hål. Hål som man vill ha fria. Till exempel ens luftvägar.
På lördag flyttar jag för en vecka. Är inte jättesugen. Något som jag är sugen på det är att stanna i detta rum i 2 veckor. Bara jag, täcket och ett anteckningsblock. Då kanske jag kan få ut något vettigt av vad jag vill säga, av vad min hjärna egentligen säger till mig. Jag är inte supersugen på att lära känna en nya familj, ta in en massa nya uttryck. Jag är för orkeslös för tillfället. Det som stör mig är att detta förmodligen bara är psykiskt. Jag behöver en psykolog eller nått. Eller en Anna. Jag behöver verkligen en Anna. Och en ostämd gitarr eller något. Jag känner mig lite som en ostämd gitarr. Bortglömd i ett hörn. Lite miserabel, men jag har ändå lite vilja och potential till att låta vacker. Paris är fint. Håkan Hellström är bra. Jag måste börja skriva glada inlägg snart, för att visa den fina biten av Paris också. För Paris är en bra stad, det är den. Det är bara mycket enklare att skriva om jobbiga saker. Mycket enklare att skriva om sånt som får en att må dåligt. Det är lättare att sätta ord på de sakerna. Det känns som att mitt ordflöde låter bättre om jag skriver om dåliga saker. Konstigt va?
Bisous.
raggsockar, spetstights och en randig tröja
Jaa, det är vad jag har på mig just nu. Jäkligt skönt ändå. Ja. Idag har vi firat Hanna och Teklas födelsedag med att gå ut och äta fondue. Riktigt mumsigt. På metron hem kände jag att nä, banne mig, när jag kommer hem ska jag blogga lite. Nattblogga. Nlogga. Det känns bättre på något sätt. Som att tankarna kommer enklare nu. Fast det är fortfarande svårt. Jag sitter alltid på metron och tänker på vad jag ska skriva. Jag tänker på hur jag ska skriva det, hur ska jag formulera det. Vilka ord passar bäst så att jag verkligen får fram den där riktiga känslan. Just nu tänker jag på vad det egentligen är jag ska skriva här. Ska jag skriva sånt som jag gör nu? Mina tankar, reflektioner över mig och mitt liv. Eller ska jag skriva om vad jag gör. Vad jag får uppleva varje dag. Lite mer konkret och inte så himla depp-flumm som detta har en tendens att bli.
På något sätt är det lättare att bara skriva om sådant som bara springs to my mind. Jag har jättemånga saker som jag gjort som jag skulle kunna berätta om. Som att igår blev en trevlig kväll med indisk mat, massage och en film hemma hos Emma. Eller att idag har jag bakat semlor i Svenska Kyrkans lokaler. Men det känns inte som jag att skriva sådana saker. Då tas fokuset på något sätt ifrån mig. Hur kan jag ens vara så egocentrerad så att jag skriver så? Men just nu är det så jag känner. Detta är min plats. Min lilla stund då jag kan få skriva av mig. Skriva hur många jävla ord som helst. Vad jag känner för. Just nu känns det som att jag vill skriva mycket, mest för att jag inte skrivit på ett tag. Gud vad tråkigt det måste vara för er andra att läsa min blogg. Men jag har kommit fram till varför jag ändå skriver så här ibland. Det är för att jag vill ha ett minne av hur jag upplevde och kände under denna period av mitt liv. Så detta kanske är skittråkigt att läsa för alla utom mig. Man kanske ska ta och bli eremit ändå. Allting handlar ju till slut mest om en själv. Bara för det skriver jag jag igen. JAG. MIG. MOI.
Puss på mig själv...
week-end
Coucou!
Åh. Vilka två dagar jag har haft. Igår började jag visserligen kl 8.10, men vilket slut på dagen. Thea följde med mig hem till min lya i Montmartre. En kopp kaffe och prinskakor blev det. Efter det så skulle vi räkna matte, vilket sket sig för min del. Thea jobbade på medans jag satt på facebook och fixade iväg lite mail och så. På kvällen blev jag sen medbjuden till vad jag trodde skulle vara någon slags vanlig matlagningskurs, men åh så fl man kan ha ibland. Inte jättefel, det var en matlagningskurs, men verkligen ingen vanlig. Det är så att på Palais de Tokyo finns det en nu en utställning som Electrolux har sponsrat. Utställningen innebär att det är en fransk kock som går igenom vilken meny man ska göra. Menyn ifråga har då serverats på Paris topprestaurant (i dubbel bemärkelse) dagen innan. Restauranten heter Nomiya. Googla det så får ni se läget på denna restaurant. Helt galet. De tar in 12 personer för lunch och 12 personer för middag, vilket gör dessa platser högst attraktiva. Vi fick efter att ha lagat vår kanin fylld med gryn aprikoser och fois gras och våra päron i ugn gjorda med svartvinbärssylt lönnsirap med timjan och serverade med hemmagjord nötglass (Det är ingen avgredge torsdagsmiddag det) gå upp och se på den underbara utsikten. Eiffeltornet har aldrig varit i en sådan perfekt synvinkel, det går inte. Och SJÄLVKLART lämnar jag kameran och mobilen hemma. Bra jobbat, Ebba. BRA!
Idag då. Vanlig skoldag. 3 timmars FFK om hur Frankrike styrs. Ganska intressant, men inte när det är 10 grader och sol ute. Fick iallafall en liten promenad idag i det fina vädret. Nu på kvällen kollade vi på Sherlock Holmes och åt en middag i Le Marais. Mysigt var det, men nu är jag trött, så jag ska försöka sova.
Puss mina sötnosar!
Anna, tu me manques mon coeur. <3
Håkan Hellström – Kärlek Är ett Brev Skickat Tusen Gånger
måndag no 5
Hej hej
Då var det måndag igen. Igår så var det en månad sen som jag åkte hemifrån. Just idag mår jag bra. Just idag är jag stark. Som Kenta sjöng om. Ja, för så känns det just nu. Man börjar komma in i rutinen lite grand. I fredags åkte jag, Tekla, Hanna, Emma och Madeleine till Eiffeltornet på kvällen. Väldigt fint och mäktigt, trots att det egentligen bara är en massa stål. Sen gcik vi den långa biten till MacDo. Gud vad gott det kan smaka ibland alltså. Vi satt där till typ halv elva. Det bar av hemåt och den natten sov katten hos mig. Han är för söt den krabaten alltså.
Vaknade upp lite smått deprimerad lördagen då. Åt frukost, satt i min säng i typ två timmar och bara facebookade mig och lite så. Stack sedan ut på en liten lördagsbravad till le Marais med Emma, Hanna, Thea och Li. Vi köpte lite lunch och satte oss på Place des Vosges. Solen tittade fram lite och det gillar vi skarpt! Stack hem en liten stund. Deppade ner mig för no reason. Käkade middag och sen kände jag att jag var tvungen att dra ut, så jag mötte upp Tekla, Hanna och Emma vid Bastille. Vi satte oss på en restaurant/baroch tog vars en drink. Precis vad jag behövde kände jag. Kom hem, mysa lite med katten sen straight to bed.
Söndagen blev en skön slappdag. Kollade på A Walk To Remember och Wild Child. Precis lagom ansträngande. På kvällen blev det chokladfontän med värdsystern, MUMS!
Idag då, jaa, gått i skolan, inte allt för upphetsande. Nu ska jag ta och skriva min Rédaction till franskan imorgon. Hoppas att jag får fram mina tankar och tolkningar på rätt sätt.
Kram hela Sverige och Frankrike! <3
Håkan Hellström – Ramlar
imorgon är det fredag
Hej hej
Jaha. När jag satt på metron på väg hem idag tänkte jag att jag skulle skriva ett bra inlägg. Ett inlägg som man blir glad av. Ett inlägg som visar min roliga sida. Ett inslag som visar Paris roliga sida. Men nu är jag inte alls pepp längre. Inte ett jävla dugg. Idag har varit en ganska bra dag, inget fel med den, men jag mår så himla dåligt just nu. Jag orkar inte det. Jag orkar inte att jag trodde att detta skulle vara halvjobbigt. Jag orkar inte att jag alltid måste bygga upp världens största förhoppningar inför saker. Jag orkar inte det. Det är så himla påfrestande att känna att jag egentligen inte mår så bra, men jag måste. Jag måste visa att jag vill lära mig franska. Jag måste försöka prata så mycketdet bara går. Jag måste vara aktiv, lyssna, ta in intryck. Men just nu är det bara så äckligt jobbigt. Just nu längtar jag inte till helgen för att få upptäcka saker och ha mysigt med min familj. Just nu längtar jagtill helgen för att det är ok att sova längre. Det är ok att säga att jag har en massa läxor, fastän jag ändå bara kommer att somna på min säng. 2 dagar i veckan som man kan försöka låtsas att man är hemma.
Jag vill inte bli en surkärring som sitter på metron och är arg över folk som inte utbrister "Pardon!" så fort man råkar vara i deras synvikel. Jag tror att jag är en lantis. Jag har svårt att anpassa mig till storstadsstressen. Jag kan spela med ett tag, men till slut blir det ändå bara att jag bryter ihop. Förhoppningsvis blir längden på mina perioder som jag kan hålla tempot uppe längr och längre för varje vecka som går. Annars vet jag inte hur jag ska klara detta. Varför ska jag alltid längta bort ifrån saker? Och varför måste Veronica Maggio ha skrivit den låten som passar så bra in på mitt liv just nu. Nu har jag åtminstone skrivit ett inlägg, något för er, så att ni inser vilken patetisk människa jag kan bli ibland.
alors.
Hej igen, det var ju ett tag sedan nu.
Jag har haft så svårt att styra mina tankar, som jag på något sätt ändå vill få fram i denna blogg. Jag vet inte riktigt vad jag tänkt på, men det känns inte som att jag har varit mig själv, om jag nu ens vet vem jag är. Igår tog jag en eftermiddagspromenix i det fina vädret. Satte mig vid trappan till Sacre Coeur och bara tittade, och tänkte. Det behövdes verkligen lite frisk luft in till min hjärna. Jag tror att jag tänker för mycket. Man tänker på varför man är här, hur kommer allt bli sedan, kommer man någonsin att kunna prata bra franska, kommer man någonsin kunna klara sig själv, hur kommer det sig att man känner sig ensam med en massa folk runt omkring sig, varför är man ledsen samtidigt som man är lycklig?
Idag vaknade jag iallafall med en enorm huvudvärk. Jag åt lite frukost, tryckte i min lite franska piller och lade mig och läste om Oscar. Jag förstår inte riktigt vad det är med mig. Jag som aldrig har huvudvärk i Sverige. Detta måste vara någon slags effekt av storstadsstressen och miljöombytet. Jag hoppas det är så. För i så fall, så lär det ju gå över. Någon gång måste ju allting ta slut. Den här resan, gymnasiet, jobbet, livet.
Nu borde jag gå och plugga lite historia innan min skype-timme börjar. Ska bli skönt att snacka av sig lite grand.
Kram på er där ute!
Håkan Hellström – Sång I Buss På Villovägar 2007
jeudi
Hej!Förlåt för att jag är så himla seg med att blogga, och förlåt för att jag ber om ursäkt för att jag inte gör det i varje inlägg också. Bättring Ebba! Nåväl. Idag är det torsdag. Haha. Nä, okej, seriöst. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Jag har haft en bra vecka i stort sett. Idag kom dock BMT med en sista-minuten-läxa till enbart mig och Axel. Kul. Man bara ÄLSKAR folk med så bra framförhållning. Det ärväl bara att sätta igång.
Jag har fortfarande inte fixat batteriet till min kamera, dåligt dåligt. Men jag ska! Och då ska jag ut och fota igen. Bl.a. Sacre Coeur och vyn därifrån. Helt underbart vackert och bara ett stenkast ifrån där jag bor!
Nu orkar jag inte skriva mer, men om det är något särskilt ni vill veta, så kommentera det, så ska jag försöka göra lite bättre ifrån mig i nästa inlägg.
Bisou!
Mando Diao – Ochrasy
vendredi
Hej.
Förlåt för att jag inte har skrivit på ett tag. Jag har börjat så många gånger, men det vill sig bara inte. Orden känns mest bara krystade. Det är inte det att jag vantrivs, jag trivs jättebra, men någonstans är det något som tar emot. Det känns jobbigt, för det känns som att jag inte har kontroll över det längre, jag vill ha kontroll. Jag vill inte att mitt liv inte ska bli någonting. Jag vill göra något av varje sekund. Jag tror att jag har insett det nu på den här första veckan i Paris. Jag vill inte hem, men jag tycker att det är jobbigt ibland... Jag inser nu att ovanstående text är sjukt förvirrande, men t'inquiète pas, för den är minst lika förvirrande för mig. Jag bara var tvungen att få ut lite omkring-hoppande ord ur mitt huvud.
Idag har varit en skön dag. Vi hade en liten historietimme, sen franskaredovisning. Redovisningen gick ganska bra, tror jag. Och sen hade vi vår första lektion i FFK (Frankrike och fransk kultur). Det var verkligen jättemysigt. Vi tog Metron till Notre Dame. Sedan gick vi igenom Latinkvarteren och vidare till Saint Germain. I Saint Germain tog vi en kopp choklad. Det var nog den bästa choklad jag någonsin druckit. Den var bara helt perfekt. Som att dricka smält choklad. Fast bättre. Vi gick på en liten shoppingtur i kvarteret också, och jag hittade ett par skor. Ett par Converse-aktiga, på rean kostade de bara 9.68 så jag slog till. Nu på kvällen har det varit en välkomsfest för oss Polhemmare. Det var helt okej, men det kändes lite awkward. Vet inte varför. Kanske har fått lite väl intryck idag bara. 
Nu ska jag nog lägga mig med min bok och vila upp mig inför morgondagen då jag, Emma, Hanna och Tekla har planerat att besöka Sacre Coeur.
Bisous mes amis!
Lars Winnerbäck – Varning för ras
Paris
Bonjour tout le monde!Ja. Då sitter man äntligen här, i sitt rum i Montmartre. Det känns jättebra, verkligen. Mitt rum är ganska stort, jag har en skön säng, internet funkar, mycket trevlig familj. Vi anlände igår, hela resan gick jättebra. Först så åkte vi till Mederic, lågstadieskolan. Där fick vi en massa info och lite lunch. Vi tog en liten promenad och fick se L'Arc de Triomphe. Sedan var det fika tills värdfamiljerna kom och hämtade oss. En efter en hämtades, så sist kvar blev Melina och jag. Sylvaine, min värdmamma, kom cirka 40 minuter sent, men det gjorde inte så mycket. Det var kul att man äntligen fick träffa henne. På kvällen blev det sedan lite fest. Sylvaines kompisar + barn kom och hälsade på. Det bjöds bland annat på gåslever och champagne.
Idag har det mest varit lite runtvandringar och vad man ska tänka på när man går ut i Paris. Just nu är jag jättetrött, och smart som jag är har jag glömt att köpa mellanmål. Nåväl, det är bara till att stå ut till Sylvaine kommer hem, eftersom att jag är för feg för att fråga om jag kan ta något. Nu ska jag läggamig och läsa en bok.
Bisou! <3
Coldplay – Lost?
Nyår och melankoli
Hallå.Ja. Usch. Paris-paniken har anlänt. Jag sitter bara här i min säng och tänker, lyssnar på musik och gråter. Ja, gråter. Anna ringde nästan direkt efter att jag kommit hem från henne. Lilla vännen! Jag kommer att sakna dig, det är helt obeskrivligt. Sedan Anna ringde så har jag bara lyssnat på en massa lugn, halv-depressiv musik. Bra val Ebba, riktigt jävla bra val! Imorgon är sista dagen på länge innan jag får se allt igen. Hm. Ja. Nä. ARGH! Jag är helt tom, men samtidigt så fylld med känslor. Känslor som är så svåra att få ut perfekt matchade ord till.
Igår var det iallafall Nyårsafton. Det blev en lyckad kväll, trots att det var lite pinsam tystnad i början. Vi hade ju första parkett till alla raketerna också! Underbart. Men när man står där, i Dalby, på Nyvångsskolans tak, en iskall natt mellan två decenium, så kan man ju inte hjälpa att man blir rörd. Tack för alla fina sms också! Åh, nu kommer tårarna igen. Jag måste sluta nu.
Bisous mes amis!
Antony & The Johnsons – Hope There's Someone
Igår var det iallafall Nyårsafton. Det blev en lyckad kväll, trots att det var lite pinsam tystnad i början. Vi hade ju första parkett till alla raketerna också! Underbart. Men när man står där, i Dalby, på Nyvångsskolans tak, en iskall natt mellan två decenium, så kan man ju inte hjälpa att man blir rörd. Tack för alla fina sms också! Åh, nu kommer tårarna igen. Jag måste sluta nu.