måndag igen.
måndag igen ja. jag som trodde att det var tisdag, men så fel man kan ha.
sitter här och drömmer mig bort. bort från känslokalla sverige. bort från allt grått. bort från det hala men sköra. vart flyr jag då? det vet jag inte. någonstans där man kan prata, gråta, skratta. må bra.
just nu har jag fått för mig att det är nevers. jag längtar faktiskt till vårt utbyte. pinsamt kanske, men just nu är det det som håller mig ovanför ytan.
jag behöver nog hjälp med att bli nöjd. tips, någon?
decembermörker
Bra uppdatering va?
Men men, var tacksamma gott folk. För en gångs skulle tänkte jag dela med mig av mina tankar om mig själv. Haha, okej, världens mest egoistiska mening, någonsin.
Jag har varit sur och ledsen i snart tre veckor. Har inte själv lyckats fastställa någon diagnos på detta beteende och det stör mig enormt. Jag vet inte vad felet är. Jag har skitkul med alla mina kompisar. Jag har sköna fritidsintressen. Jag känner mig inte stressad i skolan? (ok, lite, men inte så mycket.) Sen kom jag fram till det lite grand så där på en höft; Jag känner mig ensam. Jag vill att någon ska vilja ha mig, känna mig behövd av andra än sina vänner och familj. Ångest. Pojkvänsångest. Pinsamt, men sant. Jag har aldrig haft behovet innan, men nu märks det så jävla tydligt.
Så vart finns du? Häng med mig, snälla?
